- 1880 tals miljö vid Stockholms ström - 2018-02-28
Lite fotohistoria...
Camera Obscura (hålkamera) användes för bildkopiering redan i början av 1500-talet,
men man var då tvungen att kopiera bilderna genom att måla av dem för hand.
Leonardo Da Vinci var en känd användare av tekniken.
I samband med att teleskopet (och mikroskopet) uppfanns runt år 1600 blev det, med hjälp av
linser, möjligt att göra kamerorna mer kompakta. Innan var de stora som hus (se bild ovan).
Bruk av linser har dock förekommit ända sedan antiken, då mest troligt som brännglas.
På Gotland och Öland har man funnit vikingatida linser i kvarts med slipning
som tyder på att de kan ha använts som förstoringsglas eller lässtenar.
(Glasögon med bågar uppfanns i Italien runt 1290).
Redan på 1500-talet kände man även till att silversalter påverkas av ljus (silver upplöst i salpetersyra, därefter kristalliserat och blandat med klor). 1727 lyckas tysken J. D. Schultze göra bilder i saltet genom att placera det bakom en schablon av svart papper. År 1800 gör två britter experiment med att bestryka papper med silvernitrat och exponera detta genom en Camera Obscura. Dessa bilder gick dock inte att bevara, då det ej ännu fanns metoder att fixera dem.
1826 togs det äldsta bevarade fotografiet av fransmannen Joseph Nicéphore Niépce.
Bilden tog 8 timmar att exponera. I den processen användes bl.a. lavendelolja, fernissa och asfalt.
År 1836 hade han tillsammans med kompanjonen Louis Jacques Mandé Daguerre färdigutvecklat ”Daguerrotypin” som blev vanlig ända fram till 1860-talet. Bilden formas där i amalgam (en legering av silver och kvicksilver) på en tunn silverplåt som valsats ihop med ett tjockare kopparunderlag. Exponeringstiden var från början omkring 15 minuter, men med hjälp av bättre kemikalier, större objektiv och mindre exponeringsyta lyckades man till slut få ner tiden till sekunder.
Plåtarna var efter framkallning mycket känsliga och förvarades därför bakom glas.
Därav ”glasplåtar” och att ”plåta”. Daguerrotypin ger en negativ bild som blir positiv när den betraktas mot en mörk bakgrund från sidan.
Därav ”glasplåtar” och att ”plåta”. Daguerrotypin ger en negativ bild som blir positiv när den betraktas mot en mörk bakgrund från sidan.
1839 sålde de sin uppfinning till franska staten som sedan valde att ”skänka uppfinningen till mänskligheten”. Många porträttmålare blev därefter arbetslösa, (eller kanske att de omskolade sig till fotografer?).
1851 presenterad britten Frederick Scott Archer ”våtkollodion-processen”. Denna metod reducerade exponeringstiderna till mellan två och tre sekunder. Samma år började glas användas som underlag för det ljuskänsliga exponeringsskiktet.
1871 upptäckte en doktor Richard Maddox att gelatin kunde användas för att göra emulsion av den våta exponeringsvätskan, något som ledde till upptäckten av torrplåtarna 1873, vilka till skillnad från de äldre våtplåtarna kunde användas en längre tid efter att plåtarna preparerats med emulsionen.
För fotokopieringen användes silverkloridpapper (även med andra kemikaliska sammansättningar).
Så innan 1871 krävdes det tillgång till ett portabelt fotolaboratorium när man skulle fotografera utanför sin studio (bilder ovan). Trots torrplåtar och modern film & framkallningsteknik (+digital) finns det ännu idag extremistiska fotografer, så kallade ”wetplaters”, som vägrar släppa våtplåtarna.
Här är en av dem; YOUTUBE
Kamerafilmen och Kodak
1885 köper George Eastman upp patentet på, och vidareutvecklar, rullfilmen gjord i det nya plastmaterielet celliluid och 1888 introducerar han den första kameran avsedd för denna; ”Kodak black Camera”- En fyrkantig lådkamera för 5 dollar. Denna blir en storsäljare och genombrottet för amatörfotografin.
Filmen kunde när den var färdigexponerad lämnas in till något av Kodaks framkallningslaboratorier.
Ingen egen utrustning krävdes längre, vilket var mycket revolutionerande.
1895 släppte de den första fickkameran och 1897 den första fickkameran med bälg, (vilken omnämndes i boken om ”Dracula” som gavs ut samma år).
1900 kommer Kodaks lågpriskamera ”Brownie” vilken till en början såldes för 1 dollar.
Den kom, i olika varianter, att säljas i miljontal fram till 1986.
Färgfotografering
1861 togs det första permanenta färgfotografiet (bild högre upp). För detta krävdes då antingen tre kameror med olika färgfilter, eller en kamera med tre exponeringar i följd, och filterbyte emellan.
1907 utvecklade bröderna Lumiere autochromemetoden vilken gjorde att man kunde ta färgbilder med endast en exponering. En plåt preparerades då med fina korn av potatismjöl färgade i rött, gult och blått (9000 korn/cm2). Dessa filtrerade då ljuset mot en färgkänslig emulsion. Exponeringstiden var dock extremt lång p.g.a. allt ljusblockerande mjöl.
1935 introducerar Kodak sin Kodachromefilm. Filmen bestod av tre färgkänsliga skikt (utan mjöl) vilka fick framkallas i tre olika bad med färgseparerande ämnen. Konkurrenter till Kodachromefilmen var europeiska Agfacolor och japanska Fujifilm.
Den digitala fototekniken utvecklades i USA på 1970-talet för användning i spionsatelliter, fast den första digitala bilden hade tagits fram redan 1956.
1990 kom Kodaks DCS 100, den första kommersiellt tillgängliga digitalkameran.
Fotoblixt
1862 tog två engelsmän patent på en kamerablixt gjord av magnesium, varpå de startade Manchester Magnesium Company. Den bestod av ett magnesiumband med en hållare.
1887 introducerade två tyskar blixtpulvret som var en blandning av magnesium och kaliumklorat.
3D-modellen ovan har ett slagstift (med fjäder) som laddades med en liten knallhatt vilken sedan antände pulvret. Dessa blixtar var livsfarliga om de inte hanterades med stor försiktighet.
På 1920-talet byggde man in magnesiumtråd i glaslampor som sedan utlöstes genom en elektrisk impuls synkroniserad med kameran. Dessa gick bara att använda en gång.
På 1930-talet uppfanns elektronblixten som dock inte blev mobil förrän på 1960-talet, då utrustningen innan varit för otymplig att flytta runt.
Selfies
De tidigaste selfiesarna togs gärna i en spegel eller med fjärrutlösare/timer.
HÄR finns en statligt finansierad vetenskaplig utredning från Statens Medieråd med den
märkliga titeln ”Ankansikte/Stenasikte”, - om selfies ur ett genusperpektiv, för den som orkar läsa.
Där får man bl.a. reda på att kvinnor oftast plutar med läpparna (likt ankor) på sina selfies,
medans män gärna anlägger ett stenansikte för att framstå som handlingskraftiga.
Stockholm - Daguerreotypi från 1846.
Här kan man bl.a. se de byggnader på Blasieholmen som historielösa
vandaler nu vill riva för att bygga ett Nobelmuseum.
Fullstor bild finns HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar