- Återskapade delar av Norrmalm runt 1880 - 2016-03-22
Fastighet Hägerberget 1860
Klicka för högre upplösning (1920x1080px) Alla bilder.
Detta är ett litet visualiseringsprojekt jag hållit på med ett tag nu. Mest som en "arkitektonisk övning" i 3D-miljö, men även av personligt historiskt intresse. De byggnader jag, i huvudsak, valt ut att avbilda låg en gång längs Kammakargatan, i området mellan Adolf Fredriks och Johannes kyrka.
Av den äldre bebyggelsen, före 1880, finns där knappt några spår kvar idag...
Rivningsvågen av det gamla Norrmalm nådde, som bekant, sin kulmen under 1960-talet men hade inletts redan på 20-talet. Då främst beroende på den ökande trafiken i och med den framväxande bilismen, vilket bl.a. medförde att vägarna behövde breddas och jämnas. Men det revs även tidigare...
I samband med industrialismens framfart växte Stockholms befolkning under slutet av 1800-talets andra hälft något explosionsartat. Från 100 000 år 1856 till 300 000 vid sekelskiftet 1900.
Under 1880-talet var befolkningsökningen rekordstor med 46% på bara ett decennium.
Detta ledde till ett intensivt byggande - och rivande.
Bebyggelsen utanför själva stadskärnan verkar innan ha varit av närmast landsbygdskaraktär, dominerad av röda trähus, väderkvarnar och småodlingar/jordbruk. Men denna idyll fick så ge vika för den nya tidens byggboom...
År 1866 utarbetades, med influenser från Berlin och Paris, en ny stadsplan över Stockholm av Albert Lindhagen. Han medverkade även till att utforma en byggnadsstadga gällande för hela riket.
I denna reglerades bl.a. byggnaders höjd och vägars bredd m.m. Staden delades in i rätvinkliga kvarter och bebyggdes med stenhus i den, fram till 1890-talet, rådande Nyklassicistiska stilen.
I Stockholm blev nu trähus sjukt otrendigt och om man ändå ägde ett sådant såg man gärna till att åtminstone fasaden ut mot gatan fick sig en stenputs.
Tack vare en framsynt man som hette Kasper Salin (1856-1919) finns idag ett helt unikt fotomaterial med dokumenterade Stockholmsmiljöer från årtiondena runt sekelskiftet.
Salin var stadsarkitekt mellan 1898-1915 och även en ivrig amatörfotograf.
Hans bilder är som ögonblick frusna i tiden. Ofta helt oarrangerade, med människor, och just på miljöer han visste skulle försvinna. Heder åt honom och Stockholms stadsmuseum som digitaliserat och lagt ut hans bilder på nätet. Läs gärna mer om Kasper Salin på Stockholmskällan. Där finns även hans bilder.
Stockholm stads byggnadsritningar är sedan 2011 av UNESCO upptaget som ett världsminne.
År 1736 kom en förordning som ålade varje person som önskade bygga ett nytt eller bygga om ett existerande hus att lämna in en kopia på ritningen till stadens myndigheter.
Det innebär att samtliga hus i Stockholm finns dokumenterade sedan dess, vilket tydligen är världsunikt. Samlingen omfattar runt 2,5 miljoner(!!!) ritningar.
På Stockholms stadsarkivs hemsida går det att finna smakprov på några av dessa, ofta rena konstverk!
Har använt dessa ritningar som underlag till följande 3D-modeller.
Där ritningar saknats har foton använts.
Har eftersträvar att få det så autentiskt som möjligt,
Sådant som t.ex. material och färg på fasadputs kan vara svårt att avgöra, men ibland finns användbar info från byggnadsinventeringar (ofta i samband med rivningar) som även går att finna via Stockholms Stadsmuseums nätsidor. Även gamla tavlor är användbara, då fasadputsfärgsmodet verkar skiftat en del under åren. Nyanser av ockra och umbra, grått och vitt verkar varit det vanliga under 1800-talet (och är väl så än idag). En varm orangegul ton var även vanlig under 1800-talet.
Hade nog inte tänkt att det skulle vara så tidskrävande när jag började med detta projekt. Tanken från början var(är) att så småningom även modellera människor och göra någon form av animation av det hela. Kanske en förväxlingskomedi mellan Hjalmar Branting och Hjalmar Söderberg? ( som ju båda levde och verkade i krokarna).
Orienteringskarta
Blå linje = Kammakaregatan. Rosa =Sveavägen. Kyrkan överst = Johannes (fanns ej 1875) och nedre Adolf Fredriks. Av de orangemarkerade byggnaderna finns enbart kyrkorna och nummer 8 kvar.
Klicka för större bild (2110x1688). Större vy över området med Google Maps.
1. Fastighet i kvarteret Hägerberget. Korsningen Tullportsgatan 2 (nu Döbelnsgatan) & Johannes kyrkogårdsgränd 14 (Kammakaregatan ). Arkitekt: okänd. Beställare: Bagaremästare Gustaf Andersson. Efter ritning från 1859. På 1920-talet revs den hitre halvan i samband med att vägen skulle breddas.
På 60-talet revs även den bortre.
Bagaremästare Gustaf Andersson måste varit ganska framgångsrik inom sitt yrke...
Ritning över fastigheten från 1859.
Gasen kom från gasverk där gasen utvanns genom torrdestillation av kol. En standardlåga förbrukade runt 150 liter metangas i timmen. Gasverk fanns vid Klara sjö och efter 1890 även i Värtahamnen. Stenkolen som efter destillationen blev till koks användes sedan till bränsle i stadens tusentals eldstäder. Någon centralvärme förekom ännu inte i någon större utsträckning, utan varje rum hade sin egen eldade värmekälla. I det bakre huset på bilden fanns det t.ex. enligt ritningen, 37 (!) separata eldstäder. Kolsmogen måste legat som en dimma över stan, och säkert en delförklaring till den extremt låga medellivslängden, med 20 år för män och 26 för kvinnor under 1850-talet.
.
Wirerender.
Kartor till byggnaden ovan. Diffuse är grundkartan. Specularity styr glansighet. Opacity- genomskinlighet. Bump & Normal styr ytans stuktur och lyfter fram detaljer bl.a.
De är ganska tidsödande att göra och kräver mycket precision och god upplösning.
Delar av"bakade" kartor med AO. Luckorna under fönsterna är kol/vedintag.
När man studerar gamla bilder av Stockholm ser man träplank precis överallt, och ofta fina portaler till dessa.
Fann mittenplanschen på ett gammalt foto där det bara gick att ana texten, men "Commissioner Railton" var i vilket fall frälsningsarméns andreman efter William Booth. Sitt första möte i Sverige höll de den 28/12 1882 i dåvarande Bijou-teatern (senare Folkan, tidigare Ladugårdslandsteatern) vid Östermalmstorg.
Östermalmstorg 1910 och 2011. Folkan-teatern från 1856 längst t.h. i den svartvita bilden. Byggnaden revs 2007 av PEAB för att ersättas med det kanske 10 000:e Åhlénsvaruhuset som ju numera förgyller de flesta svenska städer med sin charmiga enformighet.
Infällt fragment av planschen jag försökt att återskapa.
Den tidigare nämnde Kasper Salin var f.ö. arkitekten bakom Östermalms saluhall från 1888 (skymtar t.v.)
Georg Von Döbelns grav på Johannes kyrkogård. I verkligheten ligger den placerad mitt på kyrkogården, men jag flyttade lite på den för att få den med i bild.
Lusthusinteriör med ljus och skuggstudie.
Har använt ritningen och bilden ovanför som förlaga.
Fastigheten Hägerberget 33 & 34, Johannes kyrkogårdsgränd 14 (Kammakaregatan) och Tullportsgatan 2 (Döbelnsgatan), stod färdig runt 1860. 1886 tillkom byggnaden ovanför som då täckte över trädgården. 1890 invigs Johannes kyrka ovanför.
När Kammakaregatan skulle breddas i slutet av 20-talet så revs halva huset då det, som man ser ovan, stack en bra bit ut i vägen. Den rivna delen ersätts av en ny byggnad som står färdig 1932 (bild överst och nederst). Någon gång efter 1958 rivs även den återstående delen (andra bilden uppifrån).
Byggnaderna i kvarteret Rosenbusken, mitt emot, rivs i slutet av 60-talet.
1974 rivs även grannbyggnaden längs Döbelnsgatan (interiörbild längre ner på sidan).
1974 rivs även grannbyggnaden längs Döbelnsgatan (interiörbild längre ner på sidan).
Lika intressant som själva byggnaderna är ju människorna som levt i dem. Det ger dem en viss "proviens" som de brukar säga på antikrundan.Hittade bl.a. två tragiska kvinnoöden...
1. - På Döbelnsgatan 21 (där den översta kameran är placerad) bodde en gång den 26-årige växlingskassörskan Victoria Hellsten som den 5:e Januari 1910 blev rånmördad av J. A. Ander. Ander blev den siste som dömdes till döden i Sverige. Mer läsning finns HÄR.
2. - Den 20:e September 1888 väcktes lösdriverskan Augusta Maria Blomquists stöldbegär då hon på adressen Döbelnsgatan 15 (den röda pricken) försåg sig med en sjal och en pennkniv.
Mer om detta kriminaldrama finns att läsa HÄR .
Kända personer som levt i de närmsta omgivningarna är bl.a. Verner von Heidenstam, Georg von Döbeln (båda på Johannesgatan), Hjalmar Branting, Gunnar Ekelöf (Kammakaregatan 8) och Erland Josephson.
"I kvarteret Hägerberget bodde under tidigt 1800-tal sadelmakare, skomakare, timmermän, brandvakter, åkare, korpraler. Drängar och anställda inhystes i särskilda gårdshus, som låg tillsammans med verkstäder, stall, vedbodar och avträden. Det var de höga hyrorna i dåtidens Stockholm, som avgjorde beslutet att bebygga den öde bergshöjden, där man tidigare odlade tobak"... Hämtat från denna spännande sida om det historiska Norrmalm.
Några andra i sammanhanget intressanta bilder...
Överst till vänster ser man skillnaden mellan en nytvättad och en kolsmogsinpyrd, otvättad fasad,. Mitten: Breddning och utjämning av Sveavägen på 20-talet.
Vid korsningen Sveavägen-Odengatan finns ännu den bro kvar som en gång gick över Sveavägen.
Fast den ligger idag helt begravd under fyllnadsmassor... Sveabron
Fast den ligger idag helt begravd under fyllnadsmassor... Sveabron
"Skitbärarkärring" var väl ungefär 1800-talets motsvarighet till dagens "enkla jobb" kan man tänka.
Läs mer om detta skitjobb HÄR.
De svartvita bilderna kommer huvudsakligen från Stockholms stadsmuseum.
Något man också kan fundera över är hur de fick sitt vatten. Läget på Brunkebergsåsen är mer än 30 m.ö.h. I närheten finns t.o.m. ett kvarter som heter "Torkan" vilket tyder på att vatten kan ha varit ett problem. Vid Oxtorget 500 m. bort fanns en 20 meter djup brunn. Kanske hämtade man sitt vatten där?
Ett vattenledningsnät och avloppssystem började byggas först på 1860-talet, och täckte centrala Stockholm i slutet av århundradet. Dessförinnan fick vatten hämtas vid stadens brunnar som ofta var förorenade och fina grogrunder för pest och kolera. Som nämnts var medellivslängden i Stockholm under 1850-talet endast 20 år för män och 26 år för kvinnor, mycket beroende på hög barnadödlighet och sjukdomar.(wikipedia)
Även i jämförelse med andra europeiska städer var detta något extremt.
År 1859 inrättades även Stockholms renhållningsverk och detta fick sammantaget de tidigare årligen återkommande sjukdomsepidemierna att nästan helt försvinna.
Även i jämförelse med andra europeiska städer var detta något extremt.
År 1859 inrättades även Stockholms renhållningsverk och detta fick sammantaget de tidigare årligen återkommande sjukdomsepidemierna att nästan helt försvinna.
Innan hade man tömt latrin och sopor lite varstans, och Stockholms ström var en särskilt populär sopdepå. På Norrmalm fanns även "Träsket" som idag är helt igenfyllt och överbyggt.
Latrintömning skedde oftast om natten av s.k. "budare". Tidigare fanns även skitbärarkärringarna att tillgå. Till Fjäderholmarna körde man pråmar med latrin och sopor tills de finnästa Lidingöborna började klaga över lukten. Efter 1889 fördes allt avfall till Lövsta sop och latrinstation. (Stockholmskällan).
Latrintömning skedde oftast om natten av s.k. "budare". Tidigare fanns även skitbärarkärringarna att tillgå. Till Fjäderholmarna körde man pråmar med latrin och sopor tills de finnästa Lidingöborna började klaga över lukten. Efter 1889 fördes allt avfall till Lövsta sop och latrinstation. (Stockholmskällan).
 |
Interiörbild från 1974 då man rev den jämnåriga grannfastigheten på Döbelnsgatan.
Här omvandlad till öl och porrnäste för rivningsarbetarna.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar